Willmanders

  • Åre Kafferosteri

    Tag ett kärlekspar med en gemensam tanke att starta eget och ni har början på det som sedemera blev Åre Kafferosteri, och som drivs av Eva Gefvert Nordell och Per Nordell.

    Att det blev just ett rosteri som Eva och Per startade kan vi tacka de amerikanare som Per fjällvandrade med sommaren 2006. Och som ställde sig undrande till den brist på specialkafferosterier som då rådde i Skandinavien. Per väntade inte utan ringde från en fjällstation och sa att han nu visste vad vi skulle satsa på, berättar Eva.

    De är båda utbildade lärare men tröttnade, efter flera års arbete, på skolvärlden då de inte tyckte att det arbete la ner uppskattades tillräckligt mycket. Eva är noga med att poängtera att det inte var något fel på eleverna, men allt runt omkring blev för mycket säger hon.

    – Vi är väldigt drivna båda två, och kände att vi ville lägga vår energi på något eget i stället.

    Hur definierar du specialkaffe?
    – Jag tycker att SCAA (Speciality Coffee Association of America) har en bra definition. I korthet kan man säga att råkaffet ska kunna spåras till sitt ursprung , det ska ha koppats (enkelt sagt provsmakning av kaffe) och fått minst åttio poäng av hundra för att vara ett specialkaffe.

    Eva berättar att deras målsättningen är att rosta världens bästa kaffe, och det kan endast uppnås genom att köpa bra och hållbara råvaror. Ärlighet är viktigt för oss, och kunden ska alltid veta vad de får, säger hon.

    Åre Kafferosteri har, precis som många andra specialkafferosterier, valt att inte arbeta med certifiering av kaffet. Varför?
    – Jag anser att det riskerar att slå undan de små odlarna. I exempelvis Guatemala är åttio procent av odlarna självständiga bönder, och enligt Fair Trade måste man ingå i ett kooperativ för att bli certifierad. Det i sin tur innebär ju att vi skulle vara väldigt begränsade i vårt val av odlare.

    – För konsumenterna kan det vara skönt och enkelt med en stämpel, men jag anser att konsumenten måste börja ta ett större ansvar för vad de köper då certifieringar inte alltid är tillräckligt. Köper man kaffe från oss kan man dock vara säker på att det är schyssta arbetsförhållanden på gårdarna i ursprungsländerna, och en hållbar odling.

    Eva är noga med att påpeka att man inte kan åka till ursprungsländerna och med sina svenska ögon säga åt de hur saker och ting ska skötas.

    – Det måste vara schyssta förhållanden på farmen, men det måste också få vara på
    deras sätt.

    Per och Eva

    På bara sex år har alltså paret Eva Gefvert Nordell och Per Nordell hunnit starta ett rosteri från grunden utan några förkunskaper om kaffe, de har besökt många av de gårdar vars kaffe de rostar och 2012 representerade Per Sverige i World Barista Championship i Wien (efter att ha vunnit den svenska uttagningen). Eva har kommit tvåa respektive trea i World Roasters Cup som avgörs i Taiwan varje år i december sedan två år tillbaka. Hon kommer att tävla i år igen.

    Berätta hur ni kom igång.

    – Det var jag som 2007 startade och drev rosteriet till en början medan Per jobbade på Holiday Club för att dra in pengar - vi var alltså båda två i detta från början. I december 2008 sa han upp sig, och mellan januari och maj 2009 delade vi på en taxitjänst vilket gjorde att vi hade en heltids lön in.

    Det var mycket att lära och studera under första året. Förutom allt som direkt hade med kaffe att göra, var Eva tvungen att lära sig hur rosten, av märket Diedrich, fungerade. Hon fick dock värdefull coaching av enmansrostaren David Haugaard. Även samtalen med Johan Ekfeldt (en av ägarna till Johan & Nyström) var betydelsefulla under den här perioden.

    Hur går det att arbeta med sin partner?
    – Det är helt fantastiskt. Jag läste i en tidning om företagande där de varnade för att man kanske inte lyssnar på varandra men för oss fungerar det jättebra. Jag kan faktiskt inte tänka mig en smartare kille att ha företag med, och jag litar på Per till hundra procent.

    Vilken är din roll i företaget?
    – Jag är rostmästare och rostar det mesta av kaffet, medan Per rostar till några av av de restauranger och caféer vi levererar till. Före rostningen tar jag fram alla profiler, samt köper in bönorna. Trots att det är jag som bestämmer när det gäller just den biten har vi aldrig grälat om det, vilket säkert beror på att vi har väldigt lika smak.

    Eva berättar att hon tycker om blommiga kaffen som är lätta och söta och har en hög balanserad syrlighet. Alltså långt från de generiska mörkrostade kaffen vi ofta hittar i
    mataffärerna.

    – Mörkrostat kaffe smakar bara rostat och bränt. Bra kaffe är så mycket mer
    än så. Vi vill att gästen ska kunna känna kaffets olika ursprung och förstå att det är ett bär.

    Att prata med Eva är som att ge sig själv en energiinjektion. Hennes engagemang går inte att ta miste på, och pathoset genomsyrar vartenda ord. Inte minst när vi kommer in på detta med skillnaderna på kaffe och kaffe.

    – När kockar eller sommelierer avfärdar kaffe fast de uppenbart inte har en aning om vad bra kaffe är blir jag jätteledsen, och förbannad. Inte bara för vår skull utan för att jag vet hur mycket arbete som ligger bakom hela specialkaffekedjan som börjar på farmen, går via vårt rosteri och till slut hamnar i gästens kopp. Men det stoppar mig inte, det är bara att enträget fortsätta med vår sak. Med det vi tror på.

    Trots att inte alla sommelier eller kockar är mottagliga för specialkaffe så har mycket hänt under de senaste tio åren i Sverige. Samtalet flyter osökt in på kaffekedjan Espresso House som, trots att det är en kedja, säger sig “brinna för kaffe”. Och personligen dricker jag mycket hellre kaffe där en på ett café där de inte har en susning om vad de serverar för kaffe. Jag frågar Eva hur hon ställer sig till dem?

    – Jag tror att det kan vara bra om de får ut budskapen om specialkaffe, blir hennes korta svar.
    – Men det är också viktigt att man slutar vanhelga namnet specialkaffe. Vi måste få in i folks medvetande att det handlar om en viss kvalitet och grad på kaffet. Och att det inte handlar om espresso gjord på en viss maskin.

    Vad tror du om specialkaffets framtid i Sverige?
    – Jag tror att försäljningen kommer att öka, och att folk successivt börjar förstå vad det faktiskt är. Det kräver dock att vi, kaffemänniskorna, måste synas och höras mer. Många tycker att specialkaffe är snobbigt, och det vill vi ju inte att de ska tycka. På Kabinbaren (den kaffebar som Eva och Per driver under skidsäsongen i Åre), berättar vi alltid om kaffet för gästerna så de vet vad de kan förvänta sig. Men utan pekpinnar. Vi vill att de ska uppleva något fantastiskt och vi berättar hur vi tänker, men vill de ha mjölk i kaffet så får de naturligtvis det. Förhoppningsvis har vi sått ett frö och rätt vad det är vågar de prova - det är jätteviktigt för oss.

    Vill du köpa kaffe från Åre Kafferosteri kan du göra det hos Willmanders. Naturligtvis.

  • Vilka är personerna bakom Stockholm Roast?

    Har ni hört talas om Stockholm Roast? Om inte så läs gärna den här intervjun jag gjorde med de förra våren. Om ja  så läs gärna den här intervjun jag gjorde med de förra våren. Här är ett utdrag:

    De säger själva att de är ett litet hantverksrosteri med fokus på att hitta bönor som de tycker är perfekta, för att sedan rosta dessa till ytterligare perfektion. Bakom varje blend de gör finns en tydlig tanke om vem den är till för, hur den ska smaka och hur den ska tillredas. Viktigt är även hur de etiketterar påsarna då dessa enkelt ska kommunicera innehållet till kunderna. Inte minst viktigt är det att hitta kunder som passar deras kaffe.

    - Vi är inte intresserade av att pracka på kaffe på kunder som egentligen inte vill ha det, eller som inte har något behov av det, säger Öner. Däremot vill vi att våra kunder verkligen ska få en kaffeupplevelse när de dricker vårt kaffe. Många målar upp en bild av att du kommer få en upplevelse när du dricker deras kaffe, men vi vill att du verkligen ska uppleva något.

     

    #013 #blogg100

    #influensa

  • Tävla i kaffe, del 1

    Brewers cup är en tävling i manuell kaffebryggning, och den pågår i skrivande stund på Fastfood- och kafémässan i Kista. Det bryggda kaffet bedöms på såväl smak som den tävlandes framförande, och de tävlande ska servera tre separat bryggda koppar kaffe till tre domare. Två tävlingsomgångar, en första runda och en finalomgång ska ge en vinnare som representerar Sverige i World Brewers Cup i Melbourne senare i år.

    Erik och TobiasIgår gick ännu en tävling av stapeln och det var Koppnings-SM, vilket är en provsmakningstävling. Låter enkelt? Det är det inte. De bästa kan känna från vilket region ett kaffe kommer i från. Man kan, som jag skrivit om tidigare, hitta många många smaker i en kopp, närmare bestämt runt 800-900 smakämnen...  Vinnaren som kommer att representera Sverige i World Cup Tasters championship i Nice är Tobias Palm, som du i vanliga fall hittar i Johan & Nyströms konceptbutik. Tobias är dessutom en av deltagarna i Brewers Cup, och han inledde den med de ungefärliga orden: Kaffe är som Zlatan, alla pratar om det oavsett om man gillar det (honom) eller inte. Och så är det nog.

    Per Nordby

    Under de två dagar som mässan pågår har det även arrangerats Coffee speed tasting där cirka fem specialkafferosterier,   en i taget, presenterar ett av sina kaffen. Jag har testat kaffen från Drop Coffee, da Matteo, Per Nordby Kafferosteri (se bild) kafferosteri med flera. Fantastiskt gott, mycket smakrikt, och snälla ni - våga prova kaffe som inte kommer från de stora jätterna och som därför ofta är generiska i smaken.

    #008 #blogg100

  • Intervju med krögare Norström på LUX

    Synd på så rara ärter att inte låta fler ta del av min intervju med Henrik Norström: krögare, kock och kreativ ledare på restaurang LUX. Såväl Norström som LUX har tagit emot ett flertal utmärkelser, bland annat har restaurangen sedan 2004 en stjärna i Michelinguiden.

    Du hittar intervjun här: Henrik Norström om varför Lux Stockholm vann pris för årets kaffeupplevelse.

    #007 #blogg100

  • Lyxigt att dricka kaffe

    Lyx i vardagen. Kan vara mycket. För mig är det, och har varit under många år, att dricka *trumvirvel* gott kaffe. Antingen hemma eller ute på lokal - på det som vi i vardagsspråk kallar för café. Eller numera även ofta kaffebar. I ärlighetens namn så har jag inte tänkt på det som lyx, men däremot alltid sett fram mot dessa kaffestunder. När jag arbetade med kommunikation på Centerpartiet gick jag nästan dagligen ut för att köpa mig en god kopp kaffe - det gjorde ofta min dag.

    Med tanke på hur mycket kaffe vi dricker i Sverige är det förvånande hur mycket dåligt kaffe som faktiskt dricks. Och som vi tillåter oss att dricka. Då menar jag exempelvis bryggkaffe som har stått på varmhållning i en timme, eller automatkaffe där maskinen rengjordes förra seklet. Dock verkar det som att alltfler börjar få upp ögonen för att det faktiskt går att dricka annat kaffe än det vi är vana vid; att det går att välja bönornas ursprungsland, på samma sätt som när vi väljer att köpa vin från ett visst land. Eller ännu mer penetrerat: du kan nu för tiden välja vilken gård dina bönor kommer från - det är faktiskt ganska häftigt. Exempel på ett sådant kaffe hos Willmanders är Drop Coffee-rostade Yukro, vars bönor kommer från Jimma i Etiopien.

    #006 #blogg100

  • Tips på kaffebarer/caféer i Stockholm

    #Blogg100 är inne på sin tredje fjärde dag och jag inser att jag fortfarande håller på att värma upp. De lite längre och genomarbetade posterna dröjer några dagar, men jag är glad att över huvud taget ha kommit igång. Det är fantastiskt roligt att skriva och textidéerna finns där. Tillsammans med prestationsångesten. Nåväl.

    I morgon är det söndag och en dag som förtjänar en god kopp kaffe på stan. Råkar denna stad vara Stockholm, tycker jag att dessa förtjänar ert besök:

    Varför då dessa? Jo, de är alla kaffeentusiaster; de serverar kaffen rostade av specialkafferoster; de är passionerade; de vill ge gästen en upplevelse; de vägrar att servera generiska kaffen; de tänker hållbart - och de är hantverkare som är stolta över sitt yrke. De är inte heller kedjor (vilket för övrigt är ämnet på en av kommande bloggposter). Eller är kanske några av dem på väg att bli kedjor. Vad är egentligen en kedja?

    Till sist: det är i princip bara kaffebarerna ovan som jag själv går på. Varför dricka dåligt kaffe när jag kan dricka bra?

    #004 #blogg100

  • Willmanders?

    Willmanders? Så här:

    Om Willmanders
    Min pappa hade en dröm, och det var att öppna ett café. Detta var på 1980-talet och han hade till och med sett ut en lokal på Fleminggatan, men drömmen blev av olika skäl aldrig förverkligad.

    För drygt tio år sedan funderade jag själv på att öppna ett café, men insåg samtidigt att jag inte ville vara bunden vid ett fysiskt ställe på det sätt som ett café kräver. Istället pluggade jag, och arbetade med kommunikation under några år. Dock har tanken på det där caféet levt kvar och jag tycker nu att jag hittat den ideala lösningen: Genom varsamt rostat specialkaffe och tidsenliga produkter gör Willmanders det nu möjligt för dig att skapa din egen cafékänsla hemma liksom på jobbet.

    Varför Willmanders?
    Namnet kommer från mina morföräldrar som tog det när de gifte sig. Min morfar Evert var en strikt, snäll och aktiv man som startade och drev flera företag. Detta var inget jag reflekterade över som liten, men jag förstår nu att hans företagande var ett sätt för honom att känna sig fri. Detsamma gäller för min pappa som även han var företagare under många år, om än i liten skala. Det känns väldigt fint att kunna driva Willmanders till minne av både min pappa och min morfar.

    Mission?

    • Förgylla vardagen för så många som möjligt. Att kunna dricka en varsamt framtagen kopp kaffe på jobbet eller hemma är vardagslyx som jag tror  och hoppas att många har råd med.
    • Förbättra arbetsvillkoren för bönderna i ursprungsländerna. Ju fler medvetna aktörer (mikrorosterier exempelvis) i västvärlden, ju bättre tror jag att arbetarna i ursprungsländerna kan få det.
    • Förverkliga min egen tonårsdröm (som alltjämt lever) att göra världen lite bättre för fler människor.
    • Känna mig fri.

    #003 #blogg100

  • Willmanders kafferesa, del 1

    Mina första påsar kaffe är sedan ett tid tillbaka sålda, liksom mina första produkter. Att få mejl med avisering om ny order känns mycket bra. Ännu bättre känns det när jag tänker på det paket med vardagslyx som kunderna får hem.

    Det är, naturligtvis, oerhört mycket att tänka på när man ska starta upp en webbutik, och allt är sannerligen inte på plats ännu: marknadsföring, plattformsval, design, logistik, produktutbud, produktbilder, lagerhantering, leverantörer, logistik, val av digitala plattformar etcetera etcetera. I mitt fall handlar det också om att jag samtidigt förkovrar mig i det jag säljer. Ju mer jag lär mig om kaffe (processmetoder, ursprungsländer, varieteter, bryggmetoder, direct trade vs fair trade etcetera), ju mer komplext inser jag att det är.

    Anton Johansson, en av killarna bakom webbshopen Headler, skrev ner några tidiga lärdomar varav en punkt var denna:

    Den första tiden går det mesta av tiden till att bara komma överens och även om det blir bättre efterhand, så är det fortfarande uppemot 50% av tiden som bara går åt till att diskutera, vrida och vända, och komma överens om saker. Att göra saker, eller producera, är det som går fort. Underskatta dock inte pratandet, det är där allt börjar och det är där man lär känna både sig själv, sin verksamhet och sin butik. Utan prat blir det dessutom ganska tråkigt.

    Eftersom Willmanders "bara" består av mig, Ulrika Ingemarsdotter, har jag för det mesta endast mig själv att prata och bolla frågor med. På gott och ont. Å ena sidan slipper jag kompromissa och anpassa mig (jag avskydde grupparbeten i skolan). Å andra sidan tenderar jag att bli mer ineffektiv av att vara ensam och hela tiden behöva köpslå med mig själv.

    – Vad säger du Ulrika, ska vi börja med att sälja två kvarnar eller ska vi slå på stort sälja tre stycken?
    – Ja du, Ulrika. Knepigt det där. Vi vet ju att det är bra för kunderna att ha flera produkter att välja mellan. Fast det är ju inte så skoj att börja med ett stort lager när vi inte vet hur mycket vi kommer att sälja. Vad säger du om det Ulrika.
    – Jo du Ulrika. Det har du ju rätt i. Vi avvaktar lite med den frågan tycker jag, håller du med?

    Dock - allt sammantaget är detta det mest stimulerande och utmanande jag har gjort på länge.

    Flera tack vill jag också passa på leverera (utan inbördes ordning):

    • Tack till rosterierna Stockholm Roast, Drop Coffee och Johan & Nyström) vars kaffe jag just nu säljer (lagret kommer kontinuerligt fyllas på med fler märken). Och framför allt tack till Johan Ahlgren, Stockholm Roast; Erik Rosendahl, Drop Coffee och Jimmy Palm, Johan & Nyström som alla tre har varit hjälpsamma minst sagt.
    • Tack till Jessica Björkäng för att du hjälpte mig att komma igång med WP och bland annat fixade betalningslösning.
    • Tack till Alexander Ruas för gott samarbete under Webbdagarna, och för de snygga produktbilder du har tagit.
    • Tack till Mattias för att du är du.
    • Tack till Robert för att du finns där.
    • Och tack till Simon Ålander som jag har anlitat att göra min fantastiska logga, och kanske kanske kommer vi att göra något  tillsammans under våren.
  • Baristalandslaget och Willmanders på Webbdagarna - succé!

    Svenska Baristalandslaget serverade specialkaffe under Webbdagarna i samarbete med Willmanders. Att döma av deltagarnas leenden och tweets kan vi konstatera att det gav mersmak.

    Jag har under en tid funderat på hur jag ska kunna bidra till att få fler att upptäcka specialkaffe  – där smak, spårbarhet och böndernas levnadsvillkor är några av nyckelorden. Att mina kontakter i webbvärlden var en möjlig dörröppnare insåg jag snabbt, och kontaktade därför en av sveriges bästa baristor Alexander Ruas för att höra om det fanns något intresse från hans sida att göra något tillsammans. Detta resulterade i att Sveriges Baristalandslag serverade specialkaffe på Internetworlds konferens Webbdagarna i Göteborg. Landslaget var representerades av Joanna Alm, Eskil Ingvarsson och som coach Alexander Ruas.

    Weddagarna Gbg 2012

    Tre olika kaffen serverades: en soltorkad Burbon från Santa Ana i El Salvador, en tvättad SL 28, SL34 från Karagoto Factory i Nyeri, Kenya och en soltorkad Catuai från Terrazu Costa Rica. Att byta ut delar av konferenskaffet mot varsamt bryggt kaffe, serverat av kunniga passionerade baristor blev en formidabel succé.  Vill ni själva förgylla er konferens så kontakta mig på ulrika (at) willmanders.se. Mer om Baristalandslaget läser ni på deras blogg: Ett urval av tweets från Webbdagarna som handlade om just kaffet ser ni nedan:

  • Henrik Norström om varför Lux Stockholm vann pris för årets kaffeupplevelse

    I början av mars utsågs Sveriges bästa krogar 2012 av  White Guide. I kategorin årets kaffeupplevelse vann Lux Stockholm med motiveringen:

    För att värna om måltidens avslut på alla sätt och främst genom en varierad meny av estatekaffen med tydliga karaktärer som matchar ambitionsnivån i kök och vinkällare.

    Tyvärr är det dock alltför vanligt med undermåligt kaffe på restauranger och jag undrar varför Lux, på ett föredömligt sätt, går mot strömmen. Henrik Norström, krögare, kock och kreativ ledare på restaurangen borde ha full koll:

    – Det går i linje med restaurangens profil då vi ju jobbar med lokala produkter oavsett om det är mat eller dryck. Kaffe är ju förstås inte en lokalt producerad produkt, däremot rostas vårt kaffe lokalt. Vi arbetar sedan cirka sex år tillbaka med Johan & Nyström (J&N), vars rosteri ligger strax utanför Stockholm, och där vi som kund får kännedom om såväl bönornas ursprungsland som vilken gård de kommer från.

    Henrik avslöjar att samarbetet blev både en aha-upplevelse och en ögonöppnare för vad kaffe faktiskt kan vara.

    – Vi hade verkligen haft en stenåldersmässig syn på kaffe där vi erbjöd brygg och espresso utan någon karaktär alls. Nu däremot kommer den riktigt goda smaken fram genom just de olika karaktärerna som finns i våra kaffesorter. Någon är mer åt te-hållet, en annan smakar väldigt mycket röd frukt. Vi förändrar dessutom hela tiden vår kaffelista, och just nu har vi fem-sex olika sorter.

    Hur kommunicerar ni detta till kunden?

    –  Vi skriver i menyn vilken karaktär kaffet har, vilket underlättar för gästen att välja utifrån den egna smakpreferensen. Vi berättar även var kaffet är odlat, vilket ju egentligen är samma sak som när vi berättar om matens ursprung. Att kunna ge en bakgrund till det vi serverar ger en annan dimension till mat och dryck och blir därmed lite mer värt, menar Henrik Norström.
    Han berättar att de maler bönorna vid beställning och därefter brygger det i presso-kannor. För den som önskar finns även espresso. Gästerna blir överlag positivt överraskade över kaffe-utbudet, och över det faktumet att de faktiskt får upp ögonen för en ny värld. Fast naturligtvis är det alltid några som tycker att detta är lite väl nördigt och att kaffe är kaffe, säger Henrik med ett leende.

    Försöker ni matcha kaffe och dessert?

    – Vi gjorde det tidigare, men faktum är att det inte var särskilt uppskattat. Det blev ett för stort steg för gästerna att ta.

    Hur gör ni när ni tar in nya kaffesorter?

    – Ungefär en gång i halvåret har vi kaffeprovning på J&N:s konceptbutik på Söder. Just nu tar vi exempelvis fram en ny "standardblandning" med mer syra än det vi hade tidigare. Det var dags att byta efter att ha haft det förra under fem-sex år.

    Ser vi en vändande kaffe-trend på svenska restauranger?

    På frågan om hur Henrik Norström ser på specialkaffets framtid på svenska restauranger är han dessvärre inte så positiv. Dels för att det är svårt att driva igenom den prishöjning på kaffe som i sådana fall skulle behövas. Dels för att kaffe de facto är en väldigt liten del av en restaurangverksamhet som, enligt honom, inte heller är profilskapande. Och när krögarna dessutom vet att gemene man faktiskt har accepterat den dåliga kaffe-smaken är det enkelt att strunta i den biten, menar han. Om detta stämmer är det ett mangrant arbete som specialkaffe-branschen står inför.

    Jag intervjuar Henrik på hans relativt nyöppnade restaurang Eat i Mood-gallerian mitt i Stockholm. Utöver den driver han också B.A.R. på Blaiseholmen. Jag funderar osökt på hur man serverar kaffe på dessa ställen.

    – Vi serverar inte presso-kaffe på de andra restaurangerna, det är för exklusivt. Vi jobbar med Arvid Nordqvist på båda restaurangerna, och skulle ha svårt att kunna ta det pris som skulle behövas för en kopp kaffe, svarar Henrik som en bekräftelse på det han nyss sade.

    På Lux där prisbilden är högre går det däremot att ta mer betalt. Där tar de cirka femtio kronor för en kopp, och upp hundra för de mer exklusiva sorterna. Jag tänker att femtio kronor borde vara ett överkomligt pris, särskilt med tanke på hur många som gladeligen betalar över hundra kronor för ett glas vin.

    Henrik Norström

    Vad har du själv för smakprefererenser när det gäller kaffe?

    – Jag gillar ganska svagt kaffe, och tycker exempelvis att espresso är för starkt. Presso-kaffet passar mig bra av den anledningen. Det får inte heller vara för bärigt då jag tycker att det mer liknar te, och det får inte heller vara ett för syrligt kaffe.

    Vad utmärker en bra kaffeupplevelse?

    – Ett nybryggt kaffe med färskmalda bönor som serveras direkt är en bra kaffeupplevelse för mig. Det är ju egentligen samma känsla som när du står i köket, har stekt fisken och serverar den direkt. Att låta något stå ett tag före servering blir ju en helt annan sak.

    När det handlar om att fika på stan är det dock inte kaffet som i första hand får Henrik att välja café.

    – Jag går mest ut och fikar för bakverkens skull och då brukar det bli Vetekatten, men tyvärr har de inte så bra kaffe. I och för sig passar det bra- att äta en semla och dricka “fulkaffe”, säger Henrik Norström med ett skratt.

    Och kanske är det så det är: kocken fokuserar på det ätbara, sommelieren på vinet, bryggaren på ölet och baristan/rosteriet på kaffet. Inget konstigt med det, men det är inte förrän vi tar tillvara varandras kunskaper som det händer saker.