Caféer

  • Från Södermalm till Söderberg & Sara

    Drop Coffee och Sjön
    Vid varje skolavslutning i grundskolan hade mamma och jag en enkel tradition som jag nu uppskattar minnet av: hon handlade helt enkelt varsin glass till oss i tobaksaffären som låg mellan skolan och mitt barndomshem (jag antar att hon mötte mig där när jag blev lite äldre, och inte ville ha med någon förälder på avslutningarna). Det är ett fint minne. Idag har jag skapat en egen tradition som träder i kraft varje gång jag tar bilen längre än cirka fem mil, och det är att handla en god kaffe på Drop Coffee. Jag är barnsligt förtjust i denna relativt nya tradition.

    Sålunda stannade jag och mitt ressällskap utanför Drop innan vi begav oss mot den skånska myllan förra i veckan. Det var en bra start vädret till trots.


    Sjön
    Vägkrogar är aldrig speciellt roligt, det tror jag vi kan vara överens om. Och det där med att göra matsäck är jag för lat för. Som en tok satt jag därför och googlade och hoppades kunna hitta ett okej hak i närheten av Jönköping, och det gjorde jag. Skam till sägandes hade jag inte koll på Tommy Myllymäkis restaurang Sjön (som på sommaren heter Sjönt)  i just Jönköping vid Vätterna södra ände. Tack Google.  Vi inledde med solvarma svenska tomater med en perfekt krämig buffelmozzarella och basilika. Som huvudrätt valde jag en grillad hel forell, med tillbehör som fänkål och  grillad citron.  Och eftersom jag inte var den som körde så passade ju Champagne perfekt till detta. Om ni är i krokarna vore det synd om ni missade Sjön.

    Sjönt

     

    Sjönt


    Koppi och Lakritsfabriken

    Stopp för natten blev Helsingborg där vi hann med ett - alltid lika trevligt som bra -  besök på kaffebaren Koppi som rostar sitt eget kaffe (kommer en separat bloggpost om Koppi, därför kortfattat nu). Ett snabbesök hann vi också med på Lakritsfabrikens  nya lakritsshop med tillhörande café, strax utanför Helsingbors centrum. Fascinerade hur snabbt de har vuxit sedan starten 2011. Det är också ett varumärke som sätter kvaliteten långt (längst?) fram, vilket ju ligger helt rätt i tiden då uppskattningen för naturliga råvaror och kvalitet växer sig allt starkare.

    Hamnen i Helsingborg

    Koppi
    Lakritsfabriken

     

    Ystad Saltsjöbad
    Resterande två nätter på vår korta semester tillbringades på Ystad Saltsjöbad. Personalen var trevlig, och rummen som höll hög standard var rena och fräscha (det är ett superviktigt kvalitetskriterium för mig när jag bor på hotell). Fönster mot havet, och badrock. Tyvärr var middagen desto sämre. Återigen beställde vi in tomater med buffelmozzarella, i menyn Caprese. Mozzarellan, som omöjligt ha tillverkats på buffelmjölk, var gummiliknande och smakade som den billigare varianten man köper i mataffären, det vill säga ingenting. Den lättrimmade torsken till huvudrätt var torr och intetsägande. Dagen efter gjorde vi ett nytt försök, och blev tyvärr inte gladare av det. Lite konfunderad är jag över att restaurangen platsar i White Guide.

    Ystad Saltsjöbad

     

    Söderberg & Sara, Österlenchoklad och Mogen & Grus Kaffebar
    I torsdags, efter en härlig (nåja) löptur vid havet begav vi oss mot kafferosteriet/vedungspizzerian/caféet Söderberg & Sara i Löderup. Jag blev såld på en gång. Inte för kaffet men för allt annat. Naturvinerna.  De har även ett café i Ystad med tillhörande stenungsbageri. Brödet bakas på ekologiskt mjöl från närområdet , och gräddas i stenung (kan det bli mer hipster). Och nu har jag flera fantastiskt goda bröd i frysen. Separat bloggpost kommer.

    Från Löderup är det inte långt till Skåne Tranås och Österlenchoklad. Förra veckan var Mogen & Grus Kaffebar från Söder i Stockholm där för att servera specialkaffe - det var alltså som två presenter i en för mig. Österlenchoklad är även det en pärla, liksom Mogen & Grus, och separata bloggposter kommer därför. Inte många hundra meter från chokladfabriken ligger förresten en av Sveriges, för tillfället, bästa restauranger Daniel Berlin. Men för att kunna äta där bör man ha ett kvartals framförhållning.

    Ulrika på Söderberg & Sara

    Söderberg & Sara

    Österlenchoklad

     

    Dolce Sicilia
    Som ett fint avslut på denna resa och matkavalkad stannade vi, efter en hel del övertalning från min sida, i Malmö för att äta den godaste glassen jag tror att jag har ätit. Glassbaren heter Dolce Sicilia, och är alltså italiensk. Chokladsorbeten är len och inte alls så söt som vanlig sorbet, detsamma gäller för fruktsorbeterna. Råvarorna sägs vara de bästa och med tanke på glassens smak så torde det stämma. Jag beställde också en dubbel espresso till, men det italienskrostade stuket är inte för mig. Men glassen.

    Glass på Dolce Sicilia

  • Kaffesverige - vänta er något bra!

    Idag har jag druckit kaffe för första gången på fyra dagar. Märkligt vad lite influensa kan utplåna önskan om att dricka det som man i normala fall inte kan vara utan. Medan jag har varit sjuk så har Smakfamiljen öppnat en kaffebar i Parallell Gallery, Hornsgatan 149, och det kommer att bli ett av helgens utflyktsmål.

    Vidare ska jag försöka komma i fatt bloggandet så pass att det blir en del längre och fördjupande poster. Jag har bland annat en intervju med Eva Gefvert Nordell från Åre Kafferosteri att locka er med : ). Dessutom är det lite andra spännande saker på gång:

     

    twitter.com/damgaard

    #014 #blogg100

  • Tips på kaffebarer/caféer i Stockholm

    #Blogg100 är inne på sin tredje fjärde dag och jag inser att jag fortfarande håller på att värma upp. De lite längre och genomarbetade posterna dröjer några dagar, men jag är glad att över huvud taget ha kommit igång. Det är fantastiskt roligt att skriva och textidéerna finns där. Tillsammans med prestationsångesten. Nåväl.

    I morgon är det söndag och en dag som förtjänar en god kopp kaffe på stan. Råkar denna stad vara Stockholm, tycker jag att dessa förtjänar ert besök:

    Varför då dessa? Jo, de är alla kaffeentusiaster; de serverar kaffen rostade av specialkafferoster; de är passionerade; de vill ge gästen en upplevelse; de vägrar att servera generiska kaffen; de tänker hållbart - och de är hantverkare som är stolta över sitt yrke. De är inte heller kedjor (vilket för övrigt är ämnet på en av kommande bloggposter). Eller är kanske några av dem på väg att bli kedjor. Vad är egentligen en kedja?

    Till sist: det är i princip bara kaffebarerna ovan som jag själv går på. Varför dricka dåligt kaffe när jag kan dricka bra?

    #004 #blogg100

  • Ulrikas kaffelänkar – 27 mars

    Blir man krasslig är det lätt att låta bloggen vila. Så även denna. Nu hoppas jag dock vara tillbaka på rätt spår igen, och inser hur mycket intressant jag inte har möjlighet att länka till (det skulle bli en på tok för lång bloggpost).

    För några veckor sedan öppnade Starbucks sin första Koncept-butik i Europa, mer bestämt i Amsterdam. Lokalen ligger i det förre detta valvet till den historiska Amsterdamsche Bank, och de bilder jag har sett visar en fantastisk lokal varför många utanför kaffe-världen redan skrivit om butiken. Om kaffe-delen skriver Starbucks själva i sitt pressmeddelande bland annat:

    The store will function as a test space for rare and exclusive coffees, diverse coffee brewing methods, and new food concepts. ... It will be the first store in continental Europe to serve Starbucks Reserve®, a premium line of single-origin coffees featuring some of the world’s rarest, most exotic and exquisite coffees. It will also debut Starbucks first Clover® brewing system in Europe.

    Detta ställe är nog det enda som skulle få mig att frivilligt besöka kaffekedjan ;). Läs även Dear Coffee I Love You.

    Att kaffeupplevelsen på de flesta restauranger uteblir är de flesta inom kaffevärlden rörande överens om. Helt hopplöst är det dock inte, och arbete pågår för att få krögarna inse vad en bra kaffe-upplevelse gör för helhetsintrycket av ett restaurangbesök. För några veckor sedan utsåg White Guide Sveriges bästa krogar 2012. I kategorin årets kaffeupplevelse vann Lux med motiveringen: "För att värna om måltidens avslut på alla sätt och främst genom en varierad meny av estatekaffen med tydliga karaktärer som matchar ambitionsnivån i kök och vinkällare."

    När folk frågar mig varför jag intresserar mig för kaffe förklarar jag ofta kaffeindustrin är en hel näringskedja som börjar i en annan del av världen än den vi bor i. Det är ett kretslopp där det ena beror av det andra. Och det kretsloppet ska inte vara fyllt av skit - spårbarheten är en viktig faktor liksom kaffeböndernas levnadsvillkor. Dock har jag - ännu - inte så mycket kunskap om det senare, men genom att göra medvetna val när jag inhandlar mina bönor ökar chansen att bidra till den goda kaffenäringen. Lite nedslående är det dock att läsa A day in the life of a coffee farmer. Mer positivt är det att läsa om kaffeproducenterna Francisca och Oscar i Costa Rica.

    Finalen i Barista Cup närmar sig med stormsteg, den går av stapeln på Hilton Slussen (Stockholm), den 23 april. Alla som känner sig hugade är välkomna. Före finalen är det dock semifinal, nämligen den 22 april på Hilton. Och före semifinalen, lördag 21 april, är det dags för andra omgången av TNT Sthlm, vilket är en tävling i latte art. Tiden är 19.00 och platsen Kafé Esaias.

    Wet Mill heter en nystartad blogg där man ämnar ta upp följande: "Within the coffee industry, how coffee varieties impact taste is a relatively marginalized topic; among most coffee drinkers, it’s hardly a consideration. Most identify coffee by origin - the country, or region, or farm - rather than variety. Should we pay closer attention to varieties? What is the impact on flavor." Bloggare är bland andra Tim Wendelboe och James Hoffmann, och den startades av Oliver Strand från NY Times. Har du själv en fråga, kan du ställa den på Wet Mill.

    Till sist en bild av Carl Ahlman på Johan & Nyström, tillika en av semifinalisterna i Barista Cup och Agnes Klintenberg, barista på Gamla Enskede Bageri. Om några dagar kan ni även träffa henne på bageriets avknoppning påOlof Palmes Gata: Stenugnsbageriet Le Violon Dingue.

    Agnes och Carl på J&N

  • Ulrikas kaffelänkar – 13 februari 2012

    Tim Wendelboe önskar en mer transparent kaffeindustri, och lägger därför ut hur mycket de betalade för kaffe förra året (uppdelat på kaffe, region etcetera). Och tycker du att special-kaffet är dyrt så rekommenderar jag en bloggpost där TW försöker förklara varför. På frågan varför man ska betala mer för special-kaffe skriver han bland annat (och detta är väldigt viktigt):

    I believe that we cannot continue to exploit the coffee producers. Sooner or later they will stop producing coffee and that is a scenario I would not like to see. So, if you love coffee and would like to continue to be able to appreciate its wonderful flavours and diversity, then choose quality coffee before cheap quantity coffee.

    Är då special-kaffet så väldigt dyrt egentligen, eller borde det kosta mer? James Hoffmann, på jimseven.com, jämför med Nespresso som ju folk gladeligen köper trots en hög kostnad per kopp. Han avslutar sin bloggpost med:

    I don’t think we should be beating the drum of anger about Nespresso and K-Cups retail prices, unless we never aspire to them ourselves. We should be learning the lessons they provide us – how to sell coffee effectively, how to make coffee at a higher price point more accessible – and answer some less comfortable questions such as why we’re considered overpriced, and why we might be inaccessible in comparison.

    Och nu lite vett och etikett: Snälla baristor - håll i örat på koppen, och inte på koppens kant skriver samme James Hoffmann. Jag håller helt med.

    Att Lilla Kafferosteriet porträtteras i tidningen Hotell och Restaurang får väl ses som ett bra steg på vägen mot bättre kaffe på just restauranger. Märkligt är det sannerligen att kaffet ofta är eftersatt även på bättre restauranger (finns anledning att återkomma till detta i senare bloggposter).

    Hur långt efter rostningsdag är dina bönor bra nog att göra kaffe på? Svaren lär variera beroende på vem som du frågar. Sang Ho Park som bloggar på koreanbarista.com har provat bönor (genom koppning och bryggning i porslinsfilter) från samma rosteri men med olika färskhetsgrad. Resultat? Det går att brygga ett helt okej kaffe på bönor från en öppnad påse efter fyra till sex veckor (under förutsättning att bönorna har rostats strax innan man öppnar påsen). Fem månader "gamla" bönor funkar däremot inte trots oöppnad förpackning, enligt Sang Ho Park. Dock och men... Efter samtal med Johan och Nyström får jag veta att de har ett hållbarhetsdatum, från rostningsdag, på sex månader för brygg, och nio månader för espresso...

    "Bönor för bönor" heter ett projekt som stödjer kvinnor genom kaffe på Internationella Kvinnodagen den 8 Mars:

    Anna på Select Origin Coffee rostar kaffe från Cafe Femenino i Peru. Sedan donerar Select Origin 20kr per kg och deltagande butiker och kaféer donerar 1kr per kopp och 5kr per påse till Alla Kvinnors Hus i Sthlm. Ju mer kaffe vi dricker desto mer donerar vi, så ta med dina kollegor och vänner, tillsammans kan vi göra skillnad!

  • Intervju med Jesper Bood, da Matteo

    Förra veckan träffade jag Jesper Bood på Moderna Museets Espressobar. Inte bara läser han Kulturvetarlinjen på Stockholms universitet, kör tunnelbana och är pappa - han är även kaffeentusiast (det var ju faktiskt därför jag träffade honom) och arbetar för da Matteo i Stockholm.  Bland annat utbildar han baristor, och hjälper dem att hitta rätt arbetsmetoder - vilket är just vad Jesper gör när jag möter honom på espressobaren (som alltså serverar kaffe med bönor från da Matteo). Sin egen kaffeutbildning fick Jesper till mångt och mycket i Perth, Australien där han arbetade på ett café i två år. Jag passade på att ställa några frågor till honom:

    Kommande kaffetrender? - Jag tror faktiskt att vi kommer att se en återgång i fokus på espresso hos kaféerna/espressobarerna, då det fortfarande är spännande för baristan att arbeta med (förra året stod bryggkaffet i fokus, Ulrikas anm). Det är dessutom lättare att få en jämn kvalitet på espresso, och kunderna vill ofta att det ska smaka likadant varje gång. När man brygger per kopp kan smaken variera, ena dagen kan kaffet bli under-extraherat medan det den andra dagen blir över-extraherat. När gäller restauranger kommer kaffe som råvara att hamna mer i fokus, och detta oavsett bryggmetod (många kaffenördar vittnar om dåligt kaffe på de flesta restauranger, återigen Ulrikas anm).

    Jesper Bood utanför Moderna museet

    Vad kännetecknar en bra kaffebar? - Kaffe och kundfokus, det vill säga  att man gör kaffet rättvisa genom konsekvent bryggande, och därtill har kundens önskemål i fokus.

    Med eller utan mjölk? - Utan.

    Hur fungerar da Matteos nya kaffemeny (mer om den hos mig och hos dem själva)? - Vi ville luckra upp i menyn för att bättre kunna kommunicera vad kaffe är. Det ska även vara roligt att arbeta med kaffe, och det här konceptet tror vi på av den anledningen. Dock om någon kommer in och beställer en cappuccino så får de naturligtvis det.

    Jesper berättar att kaffet som Espressobaren har är en så kallad "custom blend", det vill säga en designad blandning efter önskad profil (när man blandar efter profil tittar man på smaken först, vilket gör att innehållet förändras efter exempelvis tillgång och säsong). Intresset och kunskapen finns alltså där, men det kan man inte tro genom att läsa på Espressobarens webbsida. Så här står det bland annat: "Med en kontinental och informell känsla serverar vi espresso precis såsom du vill ha den eller krämig cappucino med vackra mönster." Ja, det står faktiskt "vackra mönster". Jag undrar hur många restauranggäster som skulle nöja sig med beställa ett vin "serverat ur en vacker flaska". Kanske är det så som Jesper Bood säger att vi är okunniga om kaffekvalitet i Sverige jämfört med exempelvis Australien, men hans tro på att restaurangerna alltmer bryr sig om råvaran kaffe bådar gott.

  • Ulrikas kaffelänkar - 18 januari 2012

    Jul och Nyår har passerat, och almanackan visar redan mitten av januari. Under mellandagarna var jag bland annat i Helsingborg, och stegen styrde naturligtvis mot Koppi. Med mig hem köpte jag en påse fantastisk Finca Sin Limites (direct trade), och en påse Hama (eko) som var lite för syrlig för min smak - dock med reservationen att min bryggning inte gör kaffet helt rättvisa.

    Bönor från Koppi kaffe och rosteri i Helsingborg


    Bubblan heter en grupp på Facebook som jag är med i, och som till mångt och mycket består av experter på sociala medier
    (är i och för sig lite frågande till vad den "titeln" egentligen innebär, men det är en annan bloggpost). Att där vara kritisk till det nya medielandskapet är inte helt enkelt, och reaktionerna brukar inte låta vänta på sig. Dessa personer finns naturligtvis på Twitter, och i tidningen Journalisten använder PR-konsulten tillika nestorn i sammanhanget, Brit Stakston begrepp som sekt för att beskriva denna bubbla. Hon säger att man "skyddar varandra". Och vad har då detta med kaffe att göra? Jo, på da Matteo-bloggen uttrycker Jesper Bood ungefär samma åsikt, men naturligtvis gällande den svenska kaffesfären.

    Twitter som socialt medie är fortfarande mycket ungt, och vi vet fortfarande inte om det är ett navelskådande community som sitter och "high-5:ar" varandra [...] När ska vi släppa sargen och sluta låtsas vara experter på ett ämne och en produkt som är så oerhört ung och oerfaren i Sverige ännu, och börja dela med oss till varandra av våra brister och fel, istället för att blåsa upp oss som vingklippta påfåglar?

    Det är sannerligen intressant hur vi människor tenderar att hamna i bubblor.

    I höstas hittade jag sajten keepcup.com och blev, om inte såld, så i alla fall väldigt förtjust. Jag tycker att muggtermosar ser tämligen osexiga att dricka ur, inte heller är de snygga vilket jag tycker att KeepCup-muggarna är. Det är dessutom möjligt att designa dem efter egen smak och tycke. Några månader efter min "upptäckt" såg jag att de säljs på Drop Coffee med deras logga,  samt på Kaffemaskinen. Trots min förtjusning är jag lite osäker på när jag skulle använda muggen, för i ärlighetens namn har ju de flesta ställen to-go-muggar. Dock får jag nog skämmas för den tanken som ju inte är det minsta hållbar. Dear Coffee, I Love You (DCILY), lyfter däremot fram hållbarhetsaspekten när de bloggar om just KeepCup:

    Coffee is a wonderful thing. But it takes a vast amount of resources to bring us our daily cup(s). The least we can do is try to minimize that impact. In an ideal world, everyone has the time to sit down with a ceramic mug and enjoy their coffee until it’s gone. However, in real life people have things to do and places to go—so they take their coffee with them. All of those cups add up (500 Billion per year) and they do a great job of ruining the drinking experience as well.


    London 2011 tycks ha varit ett bra år för alla som vill dricka gott kaffe.
    En av föregångarna, enligt Timeout, är James Hoffmann på Square Mile Coffee, och nedan kan du lyssna på en intervju med honom där han bland annat önskar att den goda kaffekulturen ska nå ut bredare än den gör idag. Jag kan inte annat än att hålla med. För några veckor sedan upptäckte jag dessutom Hoffmanns blogg, Jimseven, som numera finns i mitt RSS-flöde.



    Det accelererande intresset för kaffe tycks även ha nått Berlin
    enligt NY Times: "and the selection of specialty roasts offered in Berlin is more varied than ever".

    Nästa vecka ska jag göra ett studiebesök på rosteriet Stockholm Roast, men mer om det då.

  • Ulrikas kaffelänkar – 29 november 2011

    Mitt förhållande till den annalkande julen är nu för tiden komplicerad, men en del av mig älskar den och det tillhörande stundtals hysteriska paketköpandet. Vill du köpa julklapper associerat till kaffe har DCILY (dear coffee I love you) skapat en present-guide för den som vill som “uppgradera och förbättra sin kaffeupplevelse”. Själv önskar jag mig en Chemex-bryggare, vilken skapades 1941 av kemisten Peter J. Schlumbohm. I Stockholm finns den att köpa både här och där, men även på nätet.

    Den 17 december går Barista guild of Taiwan av stapeln. Tävlingen är uppdelad i två kategorier, dels The best roast award och dels The best espresso award. Om jag är rätt informerad så kommer Costas från Costas Roastery i Umeå att vara på plats

    barista guild of Taiwan

    Konferenser med webbfokus är det jag är van vid,  såsom deltagande på SSWC, talare på Internetdagarna och medarrangör av SSMX/Vinterminglet. Kanske kommer mitt fokus att flyttas till liknande event där kaffe är huvudpersonen, och det lär inte vara svårt att hitta. Exempelvis hölls det ett Barista Camp i Italien förra veckan veckan (via da Matteo). Ännu hellre skulle jag dock mixa de båda genrerna.

    För snart sex år sedan öppnade Gamla Enskede Bageri, och snabbt insåg jag deras potential och skrev en artikel för Stockholm City om dem (tyvärr finns den inte kvar på nätet, och mitt ex ligger på en avsomnad dator). Det har mycket riktigt gått bra, och de har sedan några år även ett tillhörande café. Dock har jag saknat, och lite diskret påpekat, avsaknaden av intresse för att servera riktigt bra kaffe. Men inte längre. Sedan en tid tillbaka finns här (jepp, sitter på bageriet och skriver) två baristor, vars  inflytande syns i att det numera finns en kaffebar, Chemexbryggare och möjlighet att köpa med sig kaffe från Johan och Nyström. Jag tror - och hoppas - att vi ser en trend att man på allt fler caféer, bagerier och restauranger kommer att kunna beställa riktigt bra kaffe.

    Enskede Bageri

    Ett av de bättre espresso-haken i Stockholm är enligt mig Cocovaja, vars ägare Ilias Ioannidis jag "upptäckte" tack vare hans numera ouppdaterade blogg Kaffenjutning för säkert fem år sedan. Då var bloggandet inte tillnärmelsevis lika vanligt som idag, och därför är det inte förvånade att Ilias fortfarande ligger i framkant och testar Izettle som betalningstjänst.

    Mashable läser jag att Starbucks har börjat med QR-koder med syfte att lära kunderna mer om sitt kaffe.

    Alexander Ruas från Drop Coffee, blev i år svensk mästare i "professionellt barista hantverk" i Barista Cup 2011, och var säkert en av anledningarna till att han blev uttagen till Svenska Baristalandslaget (vilka för övrigt vann Nordic Barista Cup). Förra veckan samtalade jag med Ruas, och kommer så småningom att lägga upp en text här baserat på det. Förutom att prata, fick jag också chansen att koppa kaffe från Lilla Kafferosteriet med honom och kollegan Erik Rosendahl. Bra start på dagen! Nedan en intervju med Ruas på Svt.

    Uppdatering 6/12 - Gamla Enskede Bageri säljer också Chemexbryggare.

  • Ulrikas kaffelänkar – 7 november 2011

    Förra veckan rapporterade P4 Kristianstad att anställda på Espresso House arbetar under mycket stressiga förhållanden, och att femton minuters lunchrast är mer regel än undantag. Detta enligt de anställda, medan VD Adriano Capoferro inte håller med. Sociala medier-nörd som jag är ville jag se hur detta kommunicerades på kedjans Facebook- respektive  Twitter-konto. Det gick sådär. På vad jag gissar är deras officiella Facebook-konto (några av de lokala caféerna har skapat egna sidor), fanns inget innehåll över huvud taget, och det senaste av deras tre (!) tweets skrevs i februari 2010. På deras webbsida är det knäpptyst om P4s reportage. Kanske funkar deras strutsmentalitet då jag inte har hört något mer om detta.

    Oaktat personalpolitiken ovan tycker jag att Espresso House är den kedja i Sverige som håller måttet bäst när det gäller att göra kaffe (vet att jag svär i kyrkan hos inbitna kaffe-nördar nu ;). Från och med oktober är det dessutom bönor från Johan & Nyström som gäller på kedjan om du väljer att dricka bryggkaffe. Lite småironiskt dock att de i beskrivningen av nya bönleverantören skriver:

    De ställer också höga krav på sociala frågor och går bara in i samarbete med kaffeodlare som tar god hand om anställda och miljö.

    Andreas på Drop Coffee berättade för mig om Intelligentsias app, som enligt honom vida överstiger J&Ns i kvalitet. Själv har jag inte laddat ner den. Ännu.

    Andreas på Drop Coffee

    Förra veckan publicerade SvD en debattartikel av finansminister Anders Borg och näringsminister Annie Lööf med anledning av den sänkta krogmomsen. De skrev bland annat att: "vi tänker göra vårt yttersta för att reformen leder till sänkta priser, fler jobb och en övergång från svart till vit sektor.". Inte så verklighetstrogna tycker Matts Johansson, CEO på Da Matteo, att de två är (tyvärr saknar hans bloggpost länkar):

    Det visar att Makroekonomiska teoroetiker som samtidigt blir politiker kan nog hålla i statskassan på ett föredömligt sätt, men ge fan i oss småföretagare för det begriper man inte hur det fungerar, och vi befinner oss på en annan marknad där inte makro alltid är tillämpligt.

    Hade jag varit i närheten av Köpenhamn på torsdag hade jag inte missat Torvehallernes Barista Jam klockan 19.00 som The Coffee Collective ordnar. Öppet för alla.

    Starbucks är inte för mig. När jag var i NY för några år sedan beställde jag en cappu där, drack två munnar och slängde resten. Korrelationen mellan kaffe och det som serveras på Starbucks är för mig låg. Nu ska man tydligen börja sälja kaffe på bönor som är lite ljusare rostat än tidigare. Innebär det att kaffet på Starbucks kommer att bli bättre? Troligen inte om man ska tro Dear Coffee, I love you, men tycker ändå att initiativet är lovvärt:

    If Startbucks and its ginormous $2 billion dollar marketing megaphone can get people to think lighter roasts are a good thing—it allows the roasters who have already been roasting more enjoyable coffee to reach more people.